Fair Isle och nordiska mönster – traditioner, motiv och teknik

"Fair Isle", "nordiska mönster", "norsk stickning", "jacquard" – orden används ofta om vartannat. Tekniken bakom är i stort sett densamma: man stickar med två färger på samma varv och låter den vilande färgen löpa på baksidan. Men traditionerna skiljer sig åt i motiv, färgval och uttryck. Här reder vi ut begreppen och visar hur du kan använda dem i dina egna mönster.

Teknik och tradition – två olika saker

Den gemensamma tekniken kallas på engelska stranded colourwork. På svenska säger man oftast mönsterstickning eller flerfärgsstickning. Om du är ny på tekniken, börja med vår guide mönsterstickning för nybörjare.

Fair Isle syftar egentligen på en specifik tradition från ön Fair Isle i Shetland, och mer allmänt på shetländsk mönsterstickning. Med tiden har ordet blivit ett samlingsnamn för all mönsterstickning med flera färger, särskilt i engelsktalande länder. I Danmark kallades tekniken tidigare ofta för "norsk strik", medan många i dag säger Fair Isle oavsett ursprung.

Fair Isle: många färger, små motiv

Det som brukar känneteckna klassisk Fair Isle är:

• Två färger per varv, men många färger totalt. Färgerna byts ut efter några varv, så att bård efter bård får nya nyanser. Bakgrund och mönster kan skifta i toning, från ljust till mörkt och tillbaka.
• Horisontella bårder. Breda bårder med större motiv varvas med smala bårder på bara några varv.
• Geometriska motiv, till exempel de så kallade OXO-mönstren: ett "O" (en oktagon- eller ringform) och ett "X" (ett kors) som växlar.
• Korta flottörer. Motiven är ofta konstruerade så att ingen färg går långt utan att bytas.

Det traditionella garnet är fin shetlandsull, som "filtar" lätt ihop sig och håller flottörerna på plats.

Om du vill testa ett Fair Isle-inspirerat uttryck kan du ta en enkel bård som romben, lägga till smala bårder ovanför och under, och byta färg på mönstret efter några varv. I editorn ser du direkt hur färgskiftningarna fungerar ihop.

Nordisk mönsterstickning: kontrast och tydliga figurer

I Norge, Sverige, Island och på Färöarna har det utvecklats egna mönstertraditioner. Generellt (med många undantag) är nordiska mönster ofta stickade i två starkt kontrasterande färger, till exempel svart och vitt eller rött och vitt, och med större figurer som stjärnor, rosor, renar och granar.

Selbu – åttabladsrosen

Selbu i Norge är känt för sina mönsterstickade vantar, selbuvotter (på svenska ofta selbuvantar). Traditionen brukar räknas från mitten av 1800-talet; enligt den lokala berättelsen stickade Marit Guldsetbrua Emstad det första paret i två färger 1857. Det mest kända motivet är selburosen, en åttabladig stjärnros. Vantarna har ofta en rikt mönstrad handflata, en tydlig rosett på ovansidan och ett separat mönster på tummen.

Åttabladsrosen är ett av de mest använda nordiska motiven, och den syns i allt från vantar till tröjor. Vår stjärnmall är en bra startpunkt om du vill göra en egen variant.

Lusekofta – prickarna som håller flottörerna korta

Den norska lusekoftan har fått sitt namn efter "lus", de små enskilda prickarna i kontrastfärg som sprids över bottenfärgen. Prickarna fyller samma funktion som fångade trådar: eftersom kontrastfärgen dyker upp med jämna mellanrum blir flottörerna aldrig för långa. Det är ett smart konstruktionsknep som du kan använda i egna mönster när du vill ha stora ytor bottenfärg.

Isländska ok

Den isländska tröjan, lopapeysa, stickas ofta i lettlopi eller annat lopigarn, med ett rundstickat ok där mönstret placeras i bårder mellan ökningar eller minskningar. Mönstren är oftast geometriska. Ett rundstickat ok kräver att mönsterbårderna passar maskantalet som ändras i oket – en bra övning i att räkna rapporter.

Bohus Stickning – svensk mönsterstickning

I Sverige finns Bohus Stickning, som startade i Bohuslän på 1930-talet och var verksamt fram till 1969. Bohusplaggen är kända för fint garn, många färger i subtila toningar och för att aviga maskor används som en del av mönstret. De skiljer sig alltså ganska mycket från den kontrastrika norska traditionen och står närmare Fair Isle i färgkänsla.

Många Bohusmönster går i dag att köpa som kit och i böcker. Originalen är upphovsrättsligt skyddade, så om du blir inspirerad: gör din egen tolkning i stället för att kopiera.

Gemensamma motiv i nordisk mönsterstickning

Några motiv återkommer i hela regionen:

• Stjärnor och rosor – åttabladsrosen och dess varianter.
• Fjäll och sicksack – vågformer och tandade bårder. Se klassisk fjäll och våg.
• Romber och rutor – enkla geometriska rapporter som är lätta att sticka.
• Renar, älgar och granar – särskilt populära på jultröjor. Se renar och guiden om julmönster.
• Hjärtan – ofta i smala bårder. Se hjärtan.

Teknik som skiljer traditionerna åt

Flottörer och motivstorlek

Stora figurer, som en ren eller en selburos, innebär ofta längre partier i samma färg. Där behöver du fånga trådarna. Fair Isle-mönster är i regel konstruerade för att undvika det. När du designar själv, titta efter partier längre än ungefär fem–sju maskor och fundera på om du kan bryta upp dem med en enstaka prick eller ett mellanmönster.

Rundstickning och uppklippning

Traditionella mönstertröjor stickas ofta runt i ett stycke och klipps sedan upp för ärmhål eller framkant (på engelska steeks). Innan man klipper säkras maskorna, till exempel med virkning eller symaskin. Ullgarn som filtar lätt är tacksamt för detta. Det är en mer avancerad teknik, men den förklarar varför så många mönstertröjor stickas helt runt.

Läsa diagram

Alla dessa traditioner bygger på diagram där en ruta är en maska. Kan du läsa ett stickdiagram kan du sticka dem alla.

Gör din egen nordiska design

Nordiska mönster är byggda av enkla delar: ett huvudmotiv, några smala bårder och en bakgrundsfyllnad. Du kan sätta ihop dina egna på samma sätt:

1. Välj ett huvudmotiv, till exempel stjärna eller ren.
2. Lägg till en smal bård ovanför och under, till exempel en sicksack eller rutor.
3. Fyll stora ytor med prickar i lusekofta-stil.
4. Välj två färger med stark kontrast för ett nordiskt uttryck, eller flera närliggande nyanser för ett Fair Isle-uttryck.

Utgå från en mall i biblioteket eller börja från noll i mönstereditorn. I communityn kan du se hur andra kombinerat motiven.

Vanliga frågor

Vad är skillnaden mellan Fair Isle och nordisk mönsterstickning?

Tekniken är i stort sett densamma. Fair Isle kommer från Shetland och kännetecknas av många färger, små geometriska motiv och korta flottörer. Nordiska mönster har oftare två kontrastfärger och större figurer som stjärnor, rosor och renar.

Kan man sticka Fair Isle fram och tillbaka?

Ja, men det är svårare eftersom du måste sticka mönstret avigt på avigsidesraderna. Därför stickas de flesta mönsterstickade plagg runt.

Vad är en selburos?

En åttabladig stjärnros som är det mest kända motivet på selbuvantar från Selbu i Norge. Den används i dag i alla möjliga mönsterstickade plagg.

Vilket garn passar till Fair Isle?

Traditionellt används fin ull, till exempel shetlandsull, eftersom den har grepp och håller flottörerna på plats. Ullgarn som tvåtrådigt ullgarn fungerar också bra.

Varför heter det lusekofta?

Namnet kommer från de små prickarna i kontrastfärg, "lus", som sprids över bottenfärgen på den norska koftan.